enfattigtrubadur

Doris löper. Det är rent ut sagt ett helvete. Hon springer runt & skriker nästan konstant. Har ingen ro i kroppen. Hon har helt plötsligt börjat tycka att hennes rumpa är en tiopoängare & att hela världen borde få se härligheten. I natt väcktes jag runt 5 av hennes skrikande. Jag hade då sovit max 1,5 timme. Humöret var verkligen inte på topp. Då var det nära att jag började laga soppa! Hela idag & igår har hon låtit alldeles för mycket, mer än vanligt. Hon ska knipsas så fort det går, allt ska bort. Jag kommer nämligen inte att överleva ett till löp. Jag förstår inte hur folk orkar leva med okastreade flickor, utan att ens få något för besväret (kattbebisar alltså). Aldrig mer en flicka som får gå okastread såhär länge. Aldrig! Så länge jag inte planerat att göra kattbebisar...

Så liten & oförstörd!